Guden Jupiter vill lura sin svartsjuka hustru Juno genom att få henne att tro att han ska gifta sig med den anskrämliga träsknymfen Platée. Nymfen tackar överlyckligt ja till gudens frieri, omedveten om att hon är offer för en grym komplott. Gudar och djur går samman för att håna Platée, som får lära sig den hårda läxan att aldrig tro att man är något.
Den franska barockoperan Platée är en tragikomisk satir över skönhetsideal. Den tyske regissören Andreas Kriegenburg har en speciell blick för att skildra utsatta människor och därigenom väcka vår empati. I denna melankoliska och lätt surrealistiska uppsättning är Platée en excentrisk äldre kvinna som lever ensam i ett förfallet växthus i ett välbeställt område. Det säger sig självt att en vacker och mäktig yngre man inte kan falla för en enkel gammal kvinna. Eller? I åldrandet får människan en ny skönhet där mer liv finns samlat än i en ung människas kropp. Platée tror på sig själv, och på sin förmåga att finna kärlek och närhet.
Titelrollen sjungs av Andreas J Dahlin, framstående inom det ovanliga röstfacket haut-contre (fransk hög tenor). Han får sällskap av bland andra La folie – tokeriet självt – gestaltad av koloratursopranen Sofie Asplund.
Med barockdirigenten Paul Agnew, som själv sjungit titelrollen tidigare i sin karriär, förhöjs musikens lätthet.
