Torkel Blomkvist var verksam inom svensk scenkonst under flera decennier. På GöteborgsOperan samarbetade han bl.a med regissören David Radok, ofta i scenografi av Lars-Åke Thessman och i kostymdesign av Karin Erskine eller Ann-Mari Anttila, bl.a. Wozzeck, Barberaren i Sevilla, Askungen, Macbeth, K. Beskrivning av en kamp och Julius Caesar. Även Resan till Reims och Rucklarens väg. Han ljussatte också urpremiären på Daniel Börtz’ Goya i Wilhelm Carlssons regi. Vidare stod han för ljussättningen av Yannis Houvardas Elektra, Rosenkavaljeren, Die Frau ohne Schatten, Parsifal och Alcina på GöteborgsOperan.
Blomkvist var även en återkommande gäst på Wermland Opera, ofta i samarbete med regissören Wilhelm Carlsson och Lars-Åke Thessman, inte uppsättningar som Den flygande holländaren, Valkyrian, Tristan och Isolde samt Lady Macbeth från Mtsensk.
På Kungliga Operan ljussatte han Nötknäpparen i Pär Isbergs koreografi, Batseba, Ringaren i Notre Dame och Aida - som också spelades på GöteborgsOperan. På Göteborgs stadsteater var han ljusdesigner för Lorcas pjäs Publiken, regi Suzanne Ostens samt Strindbergs Den stora landsvägen på Kulturhuset Stockholms stadsteater.
På Folkoperan Kurt Weills Silversjön, Massenets Don Quichotte och Birgitta Egerbladhs dansteater-opera Mitt hjärta brister. Även på Norrlandsoperan i Umeå var Torkel Blomkvist verksam, bl.a. i Jenůfa.
Torkel Blomkvist var även intresserad av hur ljuset historiskt hade fungerat på scenen och bidrog till att glasfiberoptik installerades på Drottningholmsteatern 1999, där Blomkvist bl.a. ljussatte urpremiären av Reine Jönssons opera Cecilia och Apkungen.