Tillbaka efter 100 år
Artikel av Göran Gademan, dramaturg
Friskytten blev en omedelbar succé när den uruppfördes i Berlin år 1821. Operan spreds över Europa och nådde snart även Sverige. Redan 1823 sattes den upp på Kungliga Operan, 1831 spelades den som gästspel på Segerlindska teatern vid Södra Hamngatan i Göteborg och året därpå nådde den Malmö.
Agathes roll blev tidigt ikonisk. Våra stora sopraner Jenny Lind och Birgit Nilsson debuterade i rollen – båda genom inhopp som innebar stora genombrott. Jenny Linds debut skedde 1838 i Stockholm, fortfarande i den första uppsättningen med dekor signerad Carl Johan Hjelm. Då hade Friskytten stått på repertoaren i femton år och spelats nära hundra gånger. Under en period var det den mest spelade operan på Kungliga Operan.
När Birgit Nilsson debuterade som Agathe 1946 var det i Operans sjätte svenska uppsättning, med nya scenbilder signerade Bo Beskow. Genom åren hade dekoren skapats av namn som G.A. Müller (1841), Emil Roberg (1857), Carl Grabow (1900) och Thorolf Jansson (1924).
I Göteborg spelades Friskytten inte lika ofta, men mellan 1831 och 1891 sattes den upp i sju olika gästspelsproduktioner – några spelades två gånger. När Stora Teatern invigdes 1859 fick verket en mer ståndsmässig inramning, även om orkesterdiket var i minsta laget.
År 1920 grundades Göteborgs Lyriska Teater – stadens första fasta operainstitution med egen ensemble, kör, orkester och administration. Och där, knappt tjugo år innan Birgit Nilssons debut i Stockholm, ägde ytterligare en sensationell Agathe-debut rum.
Friskytten (2025). I bild: Adam Frandsen (Max), Kristian Lindroos (Kaspar). Foto: Håkan Larsson
Den dåvarande operachefen Karl Kinch var en nytänkande ledare som ofta samarbetade med den danske scenografen och regissören Poul Kanneworff. När det blev dags för Friskytten 1928 hade Kinch ännu ett ess i rockärmen: i Agathes roll debuterade den norska sopranen Kirsten Flagstad. Det blev en omedelbar sensation, inte bara för Flagstad, utan för hela uppsättningen. Uppsättningen spelades fler gånger än någon annan under Kinchs ledning, och rekordet stod sig i många år.
Flagstad stannade ytterligare två år i Göteborg och återvände tre gånger på gästspel, innan hon blev världskänd som Wagnerstjärna. Kanneworffs suggestiva scenbilder väckte också uppmärksamhet. I de övriga rollerna medverkade Conrad Arnesen (Max), Ingalill Söderman (Ännchen), Eric Åby (Kaspar) och Karl Kinch själv som Ottokar. Dirigent var Matti Rubinstein.
Det har gått nästan hundra år sedan Friskytten senast sattes upp sceniskt i Göteborg. Verket framfördes dock konsertant i Konserthuset 1977 av Stora Teaterns ensemble och orkester under Folke Abenius chefskap. Tre konsertanta föreställningar gavs, dirigerade av Leif Segerstam, med Christina Gorne (Agathe), Sten Sjöstedt (Max), Monica Ivan (Ännchen) och Rune Zetterström (Kaspar) i de stora rollerna.
På Kungliga Operan har Friskytten inte spelats sedan Birgit Nilssons debut. Hon gjorde tre föreställningar som Agathe, innan hon senare spelade in verket på EMI tillsammans med Nicolai Gedda som Max. Friskytten är för övrigt ett av de mest inspelade operaverken på cd – med inspelningar från 1950-talet fram till idag. Den senaste spelades in med Kirsten Flagstads arvtagerska, Lise Davidsen, som Agathe.
I modern tid har Friskytten satts upp i Sverige på Norrlandsoperan (1979), i en mycket uppskattad uppsättning i regi av Torbjörn Lillieqvist, och senast på Folkoperan 2008, i regi av Linus Fellbom.
Man kan undra varför ett så älskat verk spelats så sällan under det senaste halvseklet. Är det för naivt? För nationalistiskt? För tyskt? Har ingen vågat ta upp stafettpinnen efter Birgit Nilsson?
Friskytten lever inte bara i Tyskland. I Danmark har operan, under Webers alternativa titel Jægerbruden, satts upp på Det Kongelige Teater både 1997 och 2015 – med två svenska Agathe-sopraner: Hillevi Martinpelto och Gisela Stille.
Faktum är att många svenska sopraner gjort karriär utomlands som Agathe: Catarina Ligendza, Helena Döse, Nina Stemme, Gunnel Bohman, Erika Roos och Maria Bengtsson är bara några av dem. Kanske har man i Europa sökt en nordiskt klar, kraftfull Agathe – snarare än det drömska offer hon annars lätt blir. Nu tar Matilda Sterby sig an rollen och det skulle inte förvåna om hon inom kort sjunger Agathe också internationellt. För i Sverige lär det dröja innan nästa chans ges.
Friskytten (2025). I bild: Kerstin Avemo (Ännchen), Matilda Sterby (Agathe). Foto: Håkan Larsson
