Allvarliga händelser runt om i världen satte i gång tankarna hos syskonen Imre och Marne van Opstal.
Snart var temat för To kingdom come fött. Verket vill gå på djupet med hur vi hanterar trauman, såväl fysiskt, mentalt som känslomässigt. När allt är förstört, hur bygger vi upp oss själva igen?
Varför dans?
Imre: Som liten såg vår storasyster Nötknäpparen och föll pladask för dans. Hennes kärlek smittade av sig på oss andra tre i syskonskaran. Vi var alla väldigt fysiska så det kom naturligt för oss att uttrycka oss genom dans. Alla fyra kom senare att dansa i Nederlands Dans Theater (NDT) samtidigt. Det tillhör förstås inte vanligheterna, men för oss var det inget märkvärdigt. Vi växte upp med dansen.
Marne: Allt eftersom lärde vi känna den konstnärliga sidan av dansen. Disciplinen och det hårda arbetet förstås, men också den tillåtande gemenskap som den internationella dansvärlden utgör. Fast egentligen valde vi inte dansen. Dansen valde oss.
Hur kommer det sig att ni koreograferar tillsammans?
Marne: Det är bara drygt ett år mellan Imre och mig så vi har alltid gjort det mesta tillsammans. När vi båda fick chans att koreografera för NDT:s välgörenhetsprogram Switch insåg vi också att vi ville ungefär samma saker. Så vi beslöt oss för att arbeta tillsammans. Snart fick vi möjlighet att visa ett verk i NDT:s program Up and coming choreographers. Och på den vägen är det.
Berätta om To kingdom come.
Marne: Temat kom till oss som en direkt reflektion över flera allvarliga händelser runt om i världen. Ostoppbara bränder rasade och påminde om vår plats i naturen. Om den oundvikliga förödelsen och den ultimata kapitulationen inför den. Detta väckte ett samtal mellan oss. Vi ville gå in djupare på hur eld, överhängande hot och förödelse symboliserar trauma på ett metaforiskt och direkt sätt. Alla hanterar vi trauman på olika vis, såväl fysiskt, mentalt som känslomässigt men också beroende på vilken generation vi tillhör. Detta blev utgångspunkten för To kingdom come. När allt är förstört, hur kan vi bygga upp oss själva igen? I reaktioner långt bortom intellektet, där våra överlevnadsmekanismer slår till, anknyter vi ännu mer till mänskligheten. Trauma avslöjar våra djupaste, mörkaste sidor men också vår empati och omtänksamhet. Genom relationer och visualiseringar utforskar verket små narrativa trådar i en abstrakt struktur och knyter ihop ljud, scen och dans till en övergripande upplevelse i syfte att väcka frågor och känslor.
När ridån går upp för To kingdom come förstår vi att något har inträffat, en katastrof eller någon form av förödelse. Vad, hur eller när vet vi inte. Bara att.
Imre: Vi vill varken berätta vad som har hänt eller förklara vad ett trauma är. Vi vill låta publiken ana, känna att något har hänt, men på vilken nivå låter vi vara osagt. Vi är ute efter känslan man får av att se verket. Vi vill också väcka frågor som ”Vad händer med dig när du tappar din mask och dina lager?” ”Hur reagerar du när du är utsatt, sårbar och blottad?”
Marne: I ett trauma är det som om ditt sanna jag uppenbarar sig. Det finns något avslöjande och ärligt i hur vi människor beter oss i ett trauma eller i djup förtvivlan. Den sanningen vill vi försöka hitta, den driver vårt skapande. Men den är definitivt inte alltid vacker.
Temat är tidlöst. Kostymerna bär spår av svunna tider och vi har hämtat referenser från olika tidsperioder. Trauma har funnits i människors liv sedan tidernas begynnelse. Och varje generation försöker hantera sitt eget kollektiva trauma.
Hur har samarbetet med dansarna sett ut?
Imre: Vi tycker om att ha ett nära samarbete med dansarna. Naturligtvis står vi för temat och konceptualiseringen. Men vi vill förstå dansarnas personliga berättelser och ta emot vad de kan och vill dela med sig av. Vi vill arbeta transparent och öppet och låta dansarna skapa, och hoppa ombord med oss. Det är vackert att se hur de tar sig an det här stora ansvaret och hur deras insatser interagerar med varandra och bidrar till verket.
Berätta om musiken.
Marne: Musiken är gjord av Amos Ben-Tal i samarbete med artisten RY X. De har verkligen gått in med själ och hjärta i arbetet. De har olika bakgrund, olika erfarenheter, och det är fint att se hur deras världar möts. De har skapat musiken allt eftersom under processen.
Till sist?
Imre: Från det ögonblick vi tar våra första steg är det som om vi försöker förstå och hantera världens trauman. Det är därför vi är här, på jorden. För att lära av vårt lidande och växa därifrån. Det är hela poängen.
